Det var med en blandning av förväntan, nyfikenhet och nervositet som det nya året 2010 dansades in i goda vänners sällskap. Ovetandes om vad året skulle bära med sig var vi lyckliga och hade på känn att 2010 skulle bli något alldeles speciellt då det nu var dags att fixa sista gymnasieterminen, gå på bal, ta studenten och besluta om den viktiga men ack så läskiga framtiden. Visst är väl spänningen nu nästintill olidlig, för vad hände egentligen under år 2010?

Januari var snöigt, ruggigt och pluggigt men ändå ganska bra. Efter åtskilliga timmar av plugg och ångest skrevs en dag denna månad det fruktade filosofiprovet och det mina vänner gjordes så bra att det inte blev ett endaste omprovsparty! Månadens allra sista dag och natt tillbringades inpackad tillsammans med klassen på en buss med destination Bryssel och krampen var ett faktum.


Den första februari åt vi frukost på färjan Peter Pan, packade än en gång in oss i bussen och rullade vidare mot Bryssel. Vi checkade in och det där med boendet skulle kunna summeras såhär: ett rum, två våningsängar, tre sömnlösa nätter och fyra fnittrande flickor. Självklart lärde vi oss otroligt mycket av alla studiebesök, så är det väl alltid på alla klassresor? Vi skapade också det nya uttrycket Brysselhunger som man ska skatta sig lycklig ifall man själv sluppit att uppleva. Vi reste sedan hem på en gungande båt som framkallade oönskat illamående samtidigt som det pluggades latinska substantiv, verb och olika galna regler. Februari månad var också månaden som det syddes, provades och färdigställdes balklänning. Studenten närmade sig med stormsteg...


Mars var mest en månad då allt bara flöt på och ingenting speciellt hände. Rutiner, rutiner - älskade rutiner! Det var skolan, plugg, sånglektioner, kören, musikskolan, körskolan, friidrottsträningar... Hann även med att åka på spahelg utanför Norrköping med mamma, moster och kusin-Caroline och bara ha det riktigt bra.


"April, april jag kan lura dig vart jag vill!" Jag kan faktiskt inte minnas att jag blev lurad det här året, det enda skulle i så fall vara att tiden spelade mig ett spratt för vart tog den egentligen vägen? Allt skulle hinnas med i skolan, betygssättningen kröp allt närmre och alla fina lärare ville såklart att man skulle göra sitt allra bästa i just deras ämne och vad gör man inte för att vara alla till lags? "Skämt åsido", men jag minns tydligt hur det fanns dagar då jag kände mig helt slutkörd och hopplöst överöst av alla dessa måsten. Begravd någonstans långt under diverse lexikon, matteböcker, geografiska termer och filosofiska snubbar insåg man väl att man helt enkelt ville mer än vad man faktiskt klarade av. 

"Vad sjutton ska jag göra med mitt liv?" var ett hett diskussionsämne under maj månad då vi lyckliga, blivande studenter insåg att den trygga, förutbestämda vardagen snart skulle försvinna och att det nu var upp till oss att ta något viktigt beslut. Jag gick på möten med studie-Brittis som inte hjälpte ett skvatt, jag blev mer och mer stressad allt eftersom fler och fler kom på vad de ville göra och jag rent utsagt grubblade mig blå. Den 22 maj var datumet då Erikas och mitt projektarbete skulle ros i hamn eller ja, snarare springas i mål. 05.20 gick bussen mot Göteborg, 15.33 gick startskottet och ca 2 timmar och 2,1 sprungna mil senare korsade vi helt skitslut och överlyckliga mållinjen och hade därmed sprungit en hel halvmaraton. Damn, we really did it! En vecka senare stod vi huttrande under våra paraplyer, uppklädda till tänderna för att gå på studentbal.


När vi gick in i sommarmånaden juni kändes det till och med ända ut i lilltån att tiden på gymnasiet närmade sig slutet. De sista proven och arbetena skrevs och helgen innan studenten firade fyra flickor sin sista helg som klassisar i en stuga ute på landet. Så kom sen den efterlängtade dagen då den vita klänningen plockades fram och mössan sattes på huvudet. Skratt och tårar, blommor och massvis med kramar. Vi sprang ut mot friheten och åkte, åkte, åkte, åkte lastbilsflak. Vi sjöng som aldrig förr för att dagen efter vakna trötta och arbetslösa.


Juli tog sin början och jag återvände till ogräset på sommarjobbet. Jag kan intyga att det egentligen var alldeles för många plusgrader för att stå mitt i den stekande solen men på något sätt lyckades jag ändå undvika solsting. Något jag däremot inte lyckades undvika var den vackra bonnbrännan med vita fötter, lår och överarmar... Mot slutet av månaden tog jag en paus ifrån alla maskrosor och rosland för att åka på familjesemester till Skåne. En sommarsemester som åtminstone innehöll två dagar på playan.


Almanackan visade sedan augusti och jag rensade mitt sista ogräs. En vacker dag tog jag körkort och skuttade lycklig ut från trafikskolan för sista gången. Folk började försvinna iväg till olika skolor och jag hade fortfarande inte bestämt vad jag skulle göra när sommaren tog slut. Jag mailade med olika au pair familjer som verkade mer eller mindre bra och funderade på ifall jag verkligen skulle våga åka.


Den femte september lyfte flyget mot Paris. Galet nervös och med åtskilliga tårar rinnandes nedför mina kinder sa jag hejdå till familjen och gav mig ut i stora, vida världen - helt ensam... Träffade "min" familj på tågstationen i Orléans och insåg på riktigt hur svårt det är att uttrycka allt man vill utan att få använda det älskade svenska språket. September blev månaden med fransk mat, övning i det franska språket, mycket motion och förvånansvärt lite barnpassning.


Oktober började och mitt franska liv fortsatte. Jag trivdes inte så överdrivet bra och längtade mer och mer efter att mamma och syster skulle komma till Paris för en minisemester innan vi tillsammans skulle åka hem till Sverige. Olyckligtvis blev det stor strejk i landet, Parisplanerna krossades och jag bokade nytt flyg för att hinna hem innan strejken bröt ut på allvar. Det var så obeskrivligt skönt att få sätta sig på flyget och två timmar senare få se saknade pappa på Skavsta flygplats. Jag pratade oavbrutet hela hemresan för att jag nu äntligen kunde säga precis vad jag ville och så fortsatte det i ytterligare någon vecka. Att få äta mammas svenska mat, träffa saknat träningssällskap och underbara vänner var alldeles, alldeles underbart!

De första veckorna i november var jag bara hemma och hade det bra. Långpromenader och träning fyllde mina dagar, samtidigt som jag blev en riktig hemmafru som skötte städning och matlagning åt familjen. Ledigheten började sedan känns tråkig och jag gav mig ut på jobbsökarjakt, vilket kändes ganska hopplöst... Jag slängde ut mitt cv åt höger och vänster och höll samtidigt tummarna hårt för att det skulle lyckas någonstans. Den näst sista november var dagen som kom att bli lite av en lyckodag då jag under förmiddagen fick ett telefonsamtal från Posten. Jag åkte dit och efter ett kortare möte var jag inte längre arbetslös.


I december blev det "hard work, work" och jag tillbringade många timmar bland julkort och slirandes i snön med postmoppen. Jag gick luciatåg i kyrkan, stressade med julklappar och blev tillfällig stadsbo. Ena dagen var det jobb, nästa var det julafton och den där julkänslan hann nog inte riktigt infinna sig innan allt redan var över. En veckas jobb senare så är det nu nyårsafton och jag förvånas över hur mycket jag faktiskt hunnit med under år 2010. Självklart har året kantats av både med- och motgång och jag har flera gånger tvivlat på mig själv. Men såhär på årets sista dag finns ingen anledning att se tillbaka och ångra en massa. Nu börjar istället ett nytt år med nya möjligheter, nya prövningar och nya jäklarns beslut om den läskiga framtiden...

Än så länge är det jobb för fulla muggar på Posten och jag passar på att bo i stan lite då och då. Igår bjöd Chrillie på hembakade chokladbollar, lyxigt värre! De smakade gott, vilket väl är huvudsaken, men att bagaren lyckades ha ut halva kakaopaketet på diskbänken kanske är ett litet minus?

Sex glada filurer träffades för att njuta av varandras sällskap, äta julgodis, spela kort, sjunga singstar och senare samma kväll promenera i kylan för att köa tills tårna domnade bort och sedan dansa tills även den minsta lilltå tinat upp. 

 

En vit jul, en mysig jul, en traditionsenlig jul, ja en alldeles, alldeles underbar jul. Släkt, god mat, massor med julgodis och bra julklappar - vad mer kan man önska?

Sista timmarna på posten för den här veckan är avklarade och jisses vilken kö jag och den dumma postmoppen blev orsak till mellan Midgård och Posten. Förlåt, förlåt till alla er som ofrivilligt hamnade någonstans bakom. Jag antar att jag ska vara glad att jag inte kunde höra alla de vackra ord som troligtvis yttrades i bilarna?

Jag tog mig iallafall tillbaka till posten, sorterade diverse post och när klockan sedan slog fyra så traskade jag hem till mitt tillfälliga hem för att packa ihop mina grejer och invänta pappa-taxin hem till snöyran på landet. Här hemma har det fixats med julgodis, klätts gran, bakats saffranskaka, spelats julklappsspel och jaa, kanske att det faktiskt börjar kännas som jul nu.  

Fjärde advent och julgodisdags! Knäck och nougatgodis hjälper förhoppningsvis för att öka den där julkänslan?

Efter två misslyckade försök till en Petra-Cathrine-fikadejt lyckades vi idag slutligen att synka våra liv. Riktigt kul att ses då det var länge, länge sedan sist! Och eftersom ett blogginlägg blir betydligt roligare med bilder men bilder från idag av någon okänd anledning saknas så har jag istället letat fram en bild "från den gamla goda tiden" då Petra och jag var bussväntarkompisar, voila! Var allt bättre förr?

Söndagar lyckas på något sätt alltid att bli dagar då man gör otroligt lite. Idag till exempel så har jag börjat städa, dock inte kommit längre än så då jag snabbt insåg hur tråkigt det var, och tränat ett mindre styrketräningspass. Resten av tiden har på något mystiskt sätt försvunnit trots att jag inte gjort någonting vettigt alls..? Ska senare äta mammas goda avokado-fisk och efter det fixa marängsviss till efterrätt. Känner att kvällen kan bli riktigt bra och vaddå, det är väl inte för inte som söndagen tidigare varit en helig vilodag?!

Bra filmer kan ses oändligt många gånger! Såg Twilight förra helgen för säkert 5-6 gången och den här eftermiddagen har det slappats i soffan framför New Moon för att nu se Eclipse. Underbara filmer!

Tacos, godis, Idol, Cirkus Möller och världens bästaste Chrillie är en bra sammanfattning av min fredagskväll och "asså shiiiet" vad trevligt! Olle åkte ur Idol, bra eller dåligt? Jaa, jag vet inte riktigt men det är nu ingen som helst tvekan om att jag kommer hålla tummarna för Jay i nästa veckas final...