Snö, snö i massor! Vintrigaste vintern på länge och vad gör man? Jo, sitter inomhus och beklagar sig över att de där, egentligen ganska fina, vita flingorna aldrig tycks sina. Tänk vad lycklig jag varit om jag just denna dag haft sportlov från Almviks skola och inte från Västerviks gymnasium. För hur underbart var det inte med snö, då när man var runt 8 år gammal och sprang upp och ner för pulkabacken och aldrig tröttnade på att göra varken snögubbar eller snöänglar? Är det kanske så att det var bättre förr?

Vem vet, vem vet... Mycket beror nog på hur man väljer att se på saker och ting. Visst att jag haft mer glädje av vädret om jag varit yngre, men samtidigt är det inte helt fel att ta en snöig promenad... Eller vad sägs om att sitta inomhus, dricka varm choklad och kolla på film? Det går inte direkt av för hackor det heller. Även om jag, och säkerligen många med mig, just nu inte använder sig av allt för vackra ord för att beskriva snön så antar jag att man borde försöka gilla läget så gott det går. Hur tufft det än är när snön går upp över knäna och kylan biter i kinderna - det är ju trots allt bara februari. Än så länge...

Sportlov ja, ledighet... Jag menar vad är väl en ledig vecka? Dödstrist, jätteseg och fylld utav längtan efter skolan. Nja, snarare skulle jag välja att uttrycka mig med orden alldeles, alldeles Underbar! Även om det ligger några böcker med saker som borde göras så väljer jag att skjuta lite, lite på det. Himla trevligt att bara kunna göra vad man känner för utan en massa måsten och krav.

Att döma av vad jag nyss skrivit så har de senaste dagarna varit väldigt lugna. Några träningspass har hunnits med, film har setts, timmar har suttits bort framför datorn och mandelkubbar har bakats. Även annat, betydligt tråkigare, som städning har jag också ägnat mig åt. Kanske att städning är ett ypperligt exempel på ett sånt där "nödvändigt ont". Det måste göras, igen och igen - men kul är det då inte!

Planen nu är att ta en tur till postlådan, spännande både att se om man tar sig dit och tillbaka utan oförutsedda händelser och ifall postbilen hittat ut på landet i snöyran.

Nyss hemkommen från den stora staden, kan tyckas jag är lite konstig som åker dit fastän jag inte behöver... Kanske något slags kärlek till att åka buss? Hmm, mest troligt inte utan det som lockade idag var tacos och bio med underbart sällskap. Vi såg den svenska filmen "Farsan", eller var det "Osman - The Movie" den hette? Enligt mig var det helt klart en sevärd film som tilltalade min typ av humor. Många skratt åt fårpungkulor, en tjockis med ett många gånger speciellt sätt att uttrycka sig och en man i någon sorts ålderskris (?) som försökte lära sig att bli macho för att inte bli lämnad av frugan...

Jaa, många roliga situationer uppstod och härliga skrattsalvor fyllde biosalongen flera gånger om. Det är verkligen skillnad på att se film i en full biosalong och i en där man är så gott som ensam. De gånger då salongen är fylld till sista plats infinner sig en speciell stämning, en stämning som många gånger kan få en egentligen ganska dålig film att kännas helt okej. Allt bara för att känslan runt omkring blir sådär lyckad. Detta var inte fallet idag eftersom filmen i sig var riktigt bra, den härliga stämningen gjorde bara det hela ännu lite bättre!

Så sant, så sant... Nyser som bara den och hur mycket papper som idag har gått åt till att försöka få stopp på allt snorande, ja det ska vi inte ens prata om. Hörde häromdagen en kommentar som löd "Det rinner som Niagarafallet" och jag har idag fått förståelse för precis vad hon menade med de orden! Lagom kul, lagom hopplöst och lagom irriterande... Första lediga dagen på detta, för mig, allra sista sportlov och jag har fått sällskap av nån dum bacill. Men förvånad det är jag inte, har någon slags begåvning att lyckas bli sjuk under helger och lov men att alltid hålla mig frisk på skoltid. 

Planerna för dagen var en löptur, städning och bio men istället för de två förstnämnda så är det tv:n och nattens OS-händelser som just nu får min uppmärksamhet. Orken att träna och städa finns inte riktigt idag utan jag vilar mig istället i form inför kvällens biobesök och den kommande veckan, en vecka då jag absolut inte har planerat att vara sjuk!

På tal om att det här blir mitt sista sportlov så var det igår, den 18 februari, exakt 4 månader kvar till studenten. Tid som jag ganska säkert kan säga kommer att flyga iväg, precis som all tid verkar göra, och med tanke på hur mycket det är som ska hinnas med så kommer inte de här månaderna att bli något undantag. Tänk så mycket som ska göras för allra sista gången, till exempel nationella prov, åka bussen till skolan, olika träningar... Samtidigt som det är en hel del som ska göras för både första och kanske också sista gången, jag tänker då exempelvis på Göteborgsvarvet, bal och student... Samtidigt som det bitvis kommer bli en sorglig tid så har jag också en känsla av att det är en tid som kommer att bli riktigt, riktigt rolig!

Något mindre roligt utan mer jobbigt är att planer måste smidas inför framtiden och att ork och motivation för att kämpa vidare i alla ämnen på något sätt måste hittas. Känner att det har lagts mindre och mindre tid på där med att plugga, kanske är det så att det har kämpats hårt i lite för många år. Någon gång lär det bli för mycket och en paus vara oundviklig, men förhoppningsvis kan det vänta till slutet på juni iallafall... Kan hända att ett sportlov ökar viljan att träna hjärnan med följd att en del skolarbete blir gjort?

Hur det nu än blir med den saken så får det vänta till någon annan dag, för ikväll blir det bio-tjejkväll med Erika och Therese och filmen "Farsan". Förhoppningsvis en bra film som höjer humöret och lockar till många skratt.

Känslan just nu är att den här vintern aldrig vill släppa taget... Visserligen är det än så länge bara februari, men vilken månad vi hunnit in i innan all denna snö smällt bort är något jag inte ens vågar  tänka på!? Just nu är längtan efter sol, värme och barmark riktigt stor. Tänk dig ljumma sommarkvällar, varma kvällsdopp, en solstol på stranden och glass i mängder. Men frågan är, längtar man alltid efter det som man inte har? Känner faktiskt att det inte skulle vara helt omöjligt att jag efter några veckors riktig sommar med höga temperaturer skulle börja drömma om att få sätta mig i en kall snödriva för att helt enkelt kyla ner mig några grader. Så, vad är egentligen bäst - vinter eller sommar?

För att försöka komma fram till något klokt tänker jag nu göra två listor över mina negativa åsikter om de båda. Bästa årstiden är självklart den med kortast lista.



     



Vinter                                                               Sommar

* Förfrusna tår vid busshållplatsen             * Irriterande insekter
* X antal vurpor på hala gator                       * Rödbrända, svidande axlar
* Tjocka vinterkläder                                     * Lite väl varma dagar
* Snö som vägrar smälta bort                     * Saltvattenmisshandlat hår
* Slask och töväder                                        * Sand överallt
* "Paltkoma" vid alla högtider                        * Barr och sand som stör fikat


Känns som att dessa listor kan förlängas en bra bit till, förslag på något viktigt som jag missat?

Ställningen just nu är 6 lika och kanske är det väl så att alla årstider har sin charm, samtidigt som de alla innebär mindre kul saker också. Aldrig kan man få vara riktigt nöjd! För lika sant som det är sagt så finns drömmar om den varma sommaren under vintermånaderna, samtidigt som man mitt i ett 30 gradigt juli kan känna längtan efter en mysig julafton med virvlande snöflingor utanför fönstret... Iallafall om man frågar mig.

Summan av kardemumman: vintern och sommaren är ungefär lika bra (och dåliga). En slutsats som gör att jag nog borde försöka uppskatta den vinter som så ihärdigt stannar kvar hos oss. För i sommar, eller under den framtida vinter då snön eventuellt lyser med sin frånvaro, då kommer jag säkerligen att sakna det här årets hemska underbara snömängder.

När katte(r)n(a) är borta dansar råttorna på bordet... Ett ordspråk som jag nog skulle kunna tänkas använda som beskrivning av dagen, men självklart inte med den innebörden att några bus är i görningen. Snarare så att de dansande råttorna symboliserar glädje, glädje skapad av att de såkallade katterna under dagen hållit sig borta.

För att reda ut de frågetecken som jag nyss eventuellt skapat så ska jag självklart förklara hur jag menar. De som för dagen får ta på sig rollen som katter är ungefär två tredjedelar av klassen SP07B, nämligen de cirka 60 % av klasskompisarna som kan ges titeln rena samhällare. Tack vare att denna grupp idag var på annat uppdrag fick vi resterande personer i klassen, alias språkare, en möjlighet att flörta med svenska läraren om att jobba hemma. Bevisligen fladdrade vi tillräckligt med ögonlocken för redan kl 12.30 kunde ett stycke lycklig språkare sätta sig på bussen mot Almvik.

Hur mycket hemmajobb har det då blivit? Tjaaa, lagom skulle nog vara ett alldeles utomordentligt bra ord att använda som svar på den frågan. Inte för mycket, inte för lite utan lite mittemellan. Lagom är definitivt bäst!

Under den tid jag pluggat har tv:n fått agera sällskap i bakgrunden och vad visas där om inte sändningar från OS i Vancouver?! OS ja, du läste precis rätt för tro det eller ej så pågår det just i detta nu på en plats långt härifrån.. Kanske inte så troligt att det har råkat undgå någon, men vad vet jag? För en stund sedan var det konståkare med starka färger, paljetter och trikåer. Det snurrades, hoppades, kastades och vurpades. Just nu är det istället ett gäng grabbar som kastar sig utför en backe fylld utav bölder av snö, troligtvis för att se vem som lyckas bäst med att förstöra sina knän? Vissa såkallade sporter kan jag då bara inte se någon som helst mening med, men jag antar att det bara är att acceptera och låta dem hållas. Kanske har just Du någon intressant åsikt om detta fenomen som verkar ta upp tv-tid en sådär 24 timmar om dygnet? Vem vet, kanske har jag någon OS-älskande läsare? Vad är det egentligen som bör ses, vilken är den sjukaste grenen och finns det kanske något man har råd att missa?

Nej, nu blir jag nog tvungen att lämna de tävlande åt sitt öde och istället röra mig mot köket för att laga mat åt familjen som väntas droppa in om 30-60 minuter. Makaroner står på menyn, ett säkert kort som inte skapar utrymme för misslyckande. Kan tyckas riskabelt att skriva så, men det finns helt klart betydligt svårare saker än att koka makaroner.

"All You Need Is Love" är ord som skrevs ner av en man med väldigt runda glasögon, ord som helt klart har en viktig innebörd men samtidigt kanske inte är helt sanna. Det finns vissa saker, förutom kärlek, som krävs för överlevnad. Jag tänker då till exempel på pengar, mat och vatten. Men i jämförelse med behovet av kärlek så blir de ganska små. För att ännu en gång citera John Lennons ord så är det helt sant att jag " Can't Buy Me Love" då Kärlek endast kan fås genom Kärlek.

Just på grund utav detta kan det nog vara riktigt bra med en hel dag i kärlekens tecken - Alla Hjärtans Dag. Förhoppningsvis är det en dag som får oss att sprida extra mycket kärlek och tänka till på hur vi egentligen behandlar alla andra runt omkring. Att sprida glädje är egentligen något av det enklaste som finns då något så simpelt som ett leende smittar fortare än hemska förkylningar.

Men tyvärr blir en dag som idag lätt till en, för många, jobbig dag då den tyvärr även skapar andra känslor än just kärlek och värme. Och till er, som på något sätt känt att dagen idag inte varit vad den borde ha varit, vill jag ge ett alldeles eget hjärta. För även om jag ensam inte kan göra en så stor skillnad så vill jag iallafall göra mitt bästa och vem vet, kanske även små hjärtan smittar?

♥



Tar mig också friheten att publicera en dikt jag själv har skrivit.
Även att temat är rörelse så innehåller den också mycket kärlek och vad passar väl bättre en dag som den här?

~~ * ~~ ~ ~~ * ~~ * ~~ * ~~ ~ ~~ * ~~


Stormande känslor som skapade av höstens alla vindar och vinterns mest virvlande snöfall. Två blickar möts och precis som om de forsande vårfloderna och sommarens alla fjärilar bosatt sig inuti, så vänds allt upp och ned.

Några få steg och modet att sträcka ut en hand - det är allt som behövs.
Rörelser så lätta och obetydliga att utföra, men samtidigt alldeles förbjudna.

Som hämtat ur en dröm står du plötsligt där.
Tvekan.
Flaxande fjärilsvingar som skapar känslostormar.
Allt jag vill och allt jag önskar är att få komma nära, närmare, närmast.

Ett steg, så försiktigt, så oskyldigt.
Två steg och så ännu ett.
Fingrar som flätas samman, dunkande hjärtslag och en känsla av bubblande lycka.

Känslor, tankar och rörelser som slits mellan rätt och fel.

År av hemlighetsfylld längtan ställs mot några få sekunder av tvivel.
Två människor med En enda självklar väg att gå.

~~ * ~~ ~ ~~ * ~~ ♥ ~~ * ~~ ~ ~~ * ~~
 

Så till alla mina vänner, varenda kotte som jag känner och till alla andra som läser dessa ord vill jag säga
Glad Alla Hjärtans Dag!

Vilken dag! Känslan just nu är att den stackars hjärnan idag har fått gå på högvarv lite för många timmar i sträck. Och på grund utav all påfrestande hjärnaktivitet så får nog morgonens löptur utnämnas till en av dagens höjdpunkter! Så himla underbart att inte behöva tänka på varken grammatik, derivata eller något annat förknippat med prestationsångest. Benen gör jobbet och huvudet kan på samma gång ta välbehövlig semester.

Men vida känt är att ledighet inte varar för evigt och det bevisades även denna dag. Nedan följer något som skulle kunna liknas vid bevismaterial...

När? - Samling kl 09.55
Var? - Sal 252 
För vilka? - Just Du som gillar att utmana dig själv, Du som tycker att det är kul med lite "livs döda" grejer och Du som kanske inte har något annat för dig.
Anledning? - Latinprov!!

Någon frivillig? Nähe, kanske inte? Kanske är tur det eftersom detta tillfälle redan befinner sig i dåtiden, men vem vet kanske det någon dag ska hållas omprovsparty?

Nåväl, med ett härligt träningspass i benen var i vilket fall som humöret på topp och tanken på att slå sig ner på en stol kändes ganska lockande. Känslan innan provet var något i stil med att det nog skulle gå helt okej, men jag försökte samtidigt att skjuta bort alla tankar på krav och önskat resultat - allt för att inte riskera att bli besviken om det inte skulle gå vägen. Kanske frågar du dig just nu hur det gick? Om så är fallet, eller kanske inte, så blir svaret på den frågan att jaaa, den som lever får se!

Med ett prov mindre att plugga till så var det klockan 11.10 dags för spansklektion, en tid då vi egentligen ska ha lunch men vad gör man inte för att få lära sig en massa nya saker?!? 40 minuter senare rusade en smått stressad, hungrig och trött elev vidare mot nästa klassrum för att ha engelsklektion. En kul överraskning där var att vi skulle göra lästest inför det riktigt CAE-provet. Dagens andra prov blev ett prov där det gjordes många kvalificerade gissningar eftersom tiden blev knapp och huvudet inte riktigt hängde med. Förhoppningarna på resultatet är därmed inte jättehöga, men man ska aldrig säga aldrig. Ett faktum som kanske gör att jag om några dagar går runt med smurffärgade tummar...

Nu går iallafall dagen mot sitt slut och det enda som återstår är en lugn fredagskväll följd utav något så bra som en helg. En helg då det ska sjungas gospel i Västervik, göras en första provning av balklänningen och sjungas om kärlek i Törnsfall. Någonstans bland detta borde jag också slita lite på batteriet i miniräknaren och på något magiskt sätt ta igen alla de tal som tråkigt nog inte har hunnits med de senaste veckorna.

För att knyta ihop säcken tänker jag nu citera något så irriterande som reklam, men vad passar inte bättre just nu än de fina orden "Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmyyys!"

Efter en veckas avkoppling från skolböckerna var det nu inget annat än att bita i det sura äpplet och ta tag i allt igen. Rutiner, rutiner och återigen rutiner... Det är inte utan att man vissa gånger känner sig som en liten hamster som springer runt där i sitt hjul, vecka in och vecka ut. Men självklart ingen ensam liten hamster utan en hamster bland ett gäng underbara människor, ja en hamster som fullt ut trivs med sitt liv bland rutiner och vissa gånger små plötsliga överraskningar.

Och ja, överraskade var just vad vi idag blev på förmiddagen när vi, under vårt tuffa styrketräningsprogram, blev avbrutna av ett tjutande brandlarm. Mindre kul med tanke på att snön fortfarande ligger kall och vit utanför dörren och att termometern inte visar särskilt många plusgrader. Bättre blev det heller inte av att vi som sagt var mitt inne i ett träningspass och därför fick rusa ut både svettiga och varma. Men vad är det man säger, omväxling förnöjer? Och jag kan då inte påstå att jag varit med om något liknande förut...

Vad har då annars den här måndagen bjudit på? Inte så mycket i överrasknings väg kanske men jag måste ändå säga att den har varit helt okej för att vara en måndag. Tre lektioner, en lång håla, fika på stan och så lite lagom (o)effektivt pluggande framför datorn. Verb hit och verb dit, imorrn, idag eller vad sägs om lite dåtid? Tjej-ord och kill-ord, allt för att krångla till det och varför inte lägga lite mystiska undantagsregler till det? Allt för att göra förvirringen total...

Nåja, någon gång kanske hissen går ända upp och allt blir sådär alldeles, alldeles solklart. Att den dagen någonsin kommer att gry känns i detta nu inte alldeles självklart... Men om den nu skulle göra det så vill jag lova att jag blir den första att, med öppna armar, ge den ett varmt välkomnande!

Så har helt plötsligt listan över besökta länder utökats med fyra nya, allt tack vare att skolan beslutade sig för att skicka oss på buss och båtresa till Belgien. En resa fylld utav skratt, underbara människor, franska, dålig mat och massa kakor, busskramp, båtillamående och lite för lite sömn. Sammanfattningsvis - en riktig skolresa.

Söndag 31/1
Samling och avresa från Västervik vid lunchtid. Ett antal timmar senare hade vi tagit oss till södra Sverige och rullade på färjan för att, i små gulliga hytter, få vår skönhetssömn. Även om det gungade lite smått och det var en mindre snäll lampa som gav oss ett skramlande sällskap under natten så sov vi som små änglar i vår hytt jag, Erika, Evelyn och Therese. Under tiden tog Peter Pan, som var namnet på färjan, oss lugnt och fint över havet till Travemünde.

Måndag 1/2
Ifall sömnen hade någon inverkan på vårt utseende har jag svårt att tro, men utvilade blev vi iallafall och efter att ha fått en riktigt god frukost så var vi nu redo för en heldag på bussen. En bussresa som tog oss genom både Tyskland och Holland innan vi kom fram till det efterlängtade Belgien. Lärde oss den här dagen att skillnaden mellan en kort paus och en lång endast är 15 minuter då vårt såkallade korta stopp varade i 30 min och det långa i hela 45.

Cirka 11 timmar efter att vi lämnat vår vän Peter Pan stapplade vi stela och trötta av bussen i Belgiens huvudstad Bryssel. På vårt vandrarhem Jacques Brel fick vi nycklar till rummen och gjorde sedan vårt bästa för att känna oss hemmastadda. Väskor släpades upp för trapporna, sängar bäddades och lokalsinnet sattes på prov ordentligt då det gällde att, samtidigt som man skulle ha koll på vart ifrån man kom, veta vart man skulle. 

Humöret på rum nummer 315 hölls iallafall på topp tack vare rumskompisarna Evelyn, Erika och Therese. Många glada skratt, seriösa och mindre seriösa samtalsämnen och allmänt tjejhäng.





Tisdag 2/2
Hungriga och nyfikna på frukosten gick vi klockan 8 nedför trapporna från tredje våningen för att äta. Lite oroväckande var det dock då vi upptäckte att det knappt fanns varken bröd eller juice kvar men vi hann inte mer än att se det förren en liten gullig figur dök upp och på franska utbrast "Ah, non! Pardon! Je suis désolée!"(Åh nej, förlåt, jag är ledsen!). Hon sprang sen stressad runt och la upp bröd och annat samtidigt som hon sjöng "Quick, quick, quick" och verkade helt förstörd över att hon missat att fylla på. Till vår stora lättnad bestod frukosten här av bröd, pålägg, yoghurt, kaffe/choklad/juice och frukt. Klart bättre än den ljusa baguetten med sylt i Paris.

Så mycket som vi rört på oss de senaste dygnen blev vi självklart överlyckliga över att få en guidad tur i buss på förmiddagen! Eller?! Guiden var iallafall en glad norrman som varvade skämt, obegripliga ord och viktigt-att-veta-saker i en salig blandning. Vädret var inge vidare med blåst och regn och efter 2-3 av 4 timmars tur började humöret sakta med säkert att sjunka. Hungriga och lite kalla fick vi sedan ta en snabb lunch bestående utav pasta med lax och en väldigt efterlängtad Pain au chocolat.

På eftermiddagen besökte vi språkare och kulturare den svenska ambassaden. Efter besöket gjorde vi den upptäckten att det faktiskt existerar gator utanför kartan. Valde dock att inte utforska detta allt för nära utan svängde istället mot vänster för att lättade kunna se att vi efter en stund gick in i bild igen. På kvällen spelade vi pingis med en kille från Schweiz. Väldigt trevlig även om hans franska gick lite väl fort vissa gånger, men eftersom han var väldigt duktig på engelska så gick det finfint iallafall!

Gick senare till en restaurang och övade ännu mera franska, inga missförstånd inträffade och vi kunde mätta och glada gå vidare mot mataffären där det inhandlades bland annat Mousse au chocolat.

Onsdag 3/2
Dags för besök på EU-parlamentet och det gav oss verkligen förståelse för hur viktig karisman och sättet att prata är för huruvida en publik lyssnar eller inte lyssnar på vad man har att säga. Besöket började med en glad person som pratade på sitt eget sätt om livet som politiker. Skämtsamt, ärligt och engagerat. Den andra personen började med att berätta att han varken var ung eller karismatisk och utöver detta så sa han också att han för tillfället var förkyld och därför inte kunde prata så högt. Han visade en hemsida och malde på om många olika saker, allt i samma röstläge. Jag undrar jag vem av dem som alla lyssnade på?!

Lunch på Mc Donalds och efter det följde ett besök på ett seriemuseum. Många för oss okända seriefigurer men även några kända ansikten, såsom Tintin och Asterix & Obelix. Hann med några klädaffärer innan Evelyns fötter avled helt. Tog en tur till mataffären och efter det en lugn kväll på vandrarhemmet med pingis, dator och finländare.



Torsdag 4/2 
Väskorna ställdes packade och klara in i ett bagagerum innan vi började dagens äventyr som, för oss språkare, bestod av besök på tolkenheten. Där informerades vi om yrket, fick ställa frågor och även testa på att tolka. Vi fick tre och tre sitta i glasburar med hörlurar och mikrofon och förväntades på något sätt förstå den franska vi hörde samtidigt som vi i mikrofonen skulle berätta på svenska vad som sades. Betydligt lättare blev det när vi istället fick testa från engelska till svenska. Franska, vilket språk... Himla fint och helt underbart, men ack så svårt!

Resten av dagen blev det shopping, shopping och...AJ! Blåsor på fötterna och trötta ben ledde till att springande mellan affärer efter en stund byttes mot stillasittande på Mc Donalds. Glasspaus och senare matpaus, det är grejer det. När klockan sen slog 8 på kvällen satt vi fastspända i buss-sittarläge med en väldigt lång resa framför oss. Att sova på en buss är något som inte rekommenderas alls faktiskt.





Fredag 5/2 
Lång dag, lång väntan, lång resa... För lite sömn och vågor på havet, kan utan att överdriva beskriva det som en mindre kul dag. Men när klockan närmade sig midnatt kunde man äntligen skymta det där stället som kallas hemma. Hem Ljuva Hem!


Allt som allt så har resan varit väldigt kul. Franskan har kommit till användning och förhoppningsvis så har även några nya kunskaper lagts på minnet. Och att klaga på sällskapet borde bestraffas för det har då varit alldeles utomordentligt. Humor, skratt, obeskrivliga samtal jaa.. Vad mer kan man begära?


Fler bilder från resan kommer dyka upp senare, den som väntar på något gott...