Allt mindre tid återstår innan klassresan till Bryssel påbörjas. Packningen är långt ifrån färdig men det känns ändå som att jag har koll på läget då åtminstone de flesta klädesplagg är nerpackade, pannkakorna stekta och kameran laddad. Planen nu är att så snart som möjligt lägga mig eftersom sömn troligtvis lär bli en bristvara då man har trevligt sällskap dygnet runt.

Har inte känt av någon nervositet inför resan än förutom den där vanliga oron för att man, trots att man packat en väldig massa saker, ändå har glömt något viktigt... Frågan är bara vad? Eftersom svaret alltid brukar komma efter att man åkt en halvtimma-timma på bussen så är det väl just nu bara att hoppas på att det inte är något viktigt som eventuellt har blivit glömt.

Självklart tänker jag försöka skriva ihop en fin sammanfattning efter avslutad resa, både som ett minne för mig själv och som en förhoppningsvis intressant berättelse för er som vill läsa.

Sista natten i egna sängen på ett tag, brukar kunna vara så att den blir saknad när man bor på andra ställen. Men skulle man aldrig åka iväg så skulle man ju heller aldrig få känna den sköna känslan av att komma tillbaka hem!

Ett något förändrat filmcitat från en, enligt min åsikt, inte allt för bra film med titeln Forrest Gump. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är med filmen som jag inte gillar, men bra det är den inte. Trots det så kom ett något annorlunda citat ifrån den väl till pass denna förmiddag då jag, på löptur genom Västervik, som i ett mantra upprepade dessa tre ord för mig själv. Spring på, hey don't give up! Jo men visst, det är inga problem alls att tänka så men när samtidigt benen har en helt annan åsikt kan det vissa stunder kännas lite tufft... Till exempel så ger uppförsbacken mellan vattnet och rondellen vid Kvantum utrymme för lite motsättningar mellan hjärna och trötta ben. En plats där man känner av att man lever, det är ett som är säkert!

Aja, jag ska inte klaga... Det är trots allt en ganska härlig känsla, om inte annat när man väl sprungit klart och med gott samvete kan sätta sig ner och bara vila, vila, vila. Dagen till ära slogs även nytt rekord och jag kan glatt säga att jag klarat av att springa 1,1 mil! Har aldrig sprungit så långt förut, även om jag andra gånger varit betydligt tröttare än vad jag faktiskt var idag. Så, sakta men säkret så närmar vi oss de 2,1 mil som är målet. Vi ja, det är precis vad det är även om det jag nyss skrivit endast syftar på en person. Vill härmed inte ge några falska förhoppningar om schizofreni utan kan lugnt förklara att dessa vi som ska springa Göteborgsvarvet är jag och världens bästa Erika, även om dagens träningspass tyvärr fick bli en enmansshow då vännen dragit på sig en dum förkylning. Men som det sägs så kommer inget ont utan något gott, för i och med Erikas frånvaro så kunde jag lägga en ny erfarenhet till samlingen - träning är både roligare och mindre jobbigt tillsammans med andra.

Vad har då annars hänt idag? Inställd latinlektion, lunch med Erika och Therese och så en spanskalektion tätt följd utav engelska. Slutade tidigt och tog en tur till mataffären för att handla lite smått och gott inför söndagens resa mot Bryssel. Ska ikväll ta en tur till Moster & Morbror för att äta mat och träffa kusinen. Har också planer på att börja packa, kan vara dags med tanke på att det bara är ca 44 timmar kvar till avresa. Vore kanske på sin plats med lite lindrig resfeber också men har ännu inte känt av någon, kan bero på att jag nog inte riktigt förstått att vi verkligen åker nu på söndag. Hur som helst så ska det bli skönt att åka iväg, lite halv-ledigt ifrån allt pluggande även om franskan ska övas som tusan?!? Om språkkunskaperna är tillräckliga får vi se, men med meningar såsom "Je ne comprends pas" och "Parlez-vous plus lentement s'il vous plait?" i bagaget så kommer det nog alldeles bestämt att gå som en dans. Vals, bugg eller tryckare...? Det återstår att se!

Snö, snö, snö... Ännu mera snö. Runt jul och nyår, visst då önskade även jag snö som bara den. Men nu, nu räcker det faktiskt. Vad håller egentligen den där snön på och yrar om? Enough is Enough!

Hade förhoppningar för några dagar sedan om att snön nog var påväg bort, men vips så blev det kallt igen och just nu är det rena rama snöstormen utanför fönstret. Vad ska man göra? Antar att man egentligen borde passa på att njuta av snön för rätt som det är så sitter man där på julafton med plusgrader, gröngula gräsmattor och inte en endaste snöflinga i sikte... Och lika sant som det är sagt så lär man då känna stor saknad av den snö som man just nu inte vill annat än att bli av med. Men jag gissar att det är så det är. Man kan då aldrig få vara riktigt nöjd.

Har även hört något läskigt rykte om att snön som kommer har tänkt att vara så mycket som en halvmeter hög och hoppas nu innerligt på att detta är en något förvrängd sanning. Men visst har det diskuterats under dagen om att vi här ute på landet kanske riskerar att slippa/missa (tolka det som du vill) morgondagens lektioner pga bussar som inte tar sig fram eller något i stil med en igensnöad ytterdörr? Jag menar, någon gång borde vi väl få något slags ersättning gentemot stadsborna för alla de gånger vi snällt väntat på bussen och heller inte gnällt allt för mycket när vi tvingats sitta av tiden i skolan under de underbart långa hålor vi haft?

Hur trevligt det nu än skulle kunna bli så hoppas jag ändå på att snön snart lugnar ner sig, ett gnistrande vinterparadis i all ära men längtan efter en solig vår är faktiskt ännu större just nu. 

Fredag och början på en ny helg, igen... Bortsett från att det känns som att tiden springer ifrån mig så tycker jag det är riktigt toppen! Två relativt lediga dagar väntar då, tro det eller ej, en studerande på samhällsprogrammet faktiskt inte badar i arbeten och andra måsten. To good to be true!?

De senaste veckorna har bjudit på engelskaprov, filosofiprov, religionsprov och diverse annat trevligt skoljobb. Många glada skratt, trevliga människor och smått irriterande diskussionsämnen har också korsat min väg samtidigt som jag har kommit igång med alla träningar igen och all sång & musik. Kort och gott skulle man kunna säga att den vanliga vardagen har återvänt efter ett välbehövligt jullov. Projektarbetsträningen har också tagit fart igen trots snö och is och vi har nu siktet inställt på en stad några mil väster ut. Det enda som känns lite oroande är att datumet 22 maj närmar sig med stormsteg, men så länge vi är skadefria och friska finns inget som kan stoppa oss!

Ännu närmare är ändå den 31 januari då det är dags att ta väskan och det glada humöret med sig till Belgien. Trots flera långa bussresor så hoppas jag på fem toppenbra dagar med kul sällskap, olika studiebesök, nya upplevelser och erfarenheter. Det väntar stadsvandring, besök på EU-parlamentet och för oss språkelever även ett besök hos ett gäng tolkar. Eftersom allt blir vad man gör det till så bestämmer jag här och nu att Bryssel-resan ska bli till något minnesvärt, självklart av positiva skäl.

Känner nu att det börjar lukta mat och har planerat att ha en lugn och skön fredagkväll utan en endaste tanke på att öppna varken matte- eller engelskaböcker. Imorgon väntar friidrottsträning men efter det antar jag att det inte längre finns någon återvändo, det är dags att ge sig tusan på att derivata är något av det enklaste som finns!



~ * ~ Vinter ~ * ~

Det sista jullovet går mot sitt slut, blandade känslor men samtidigt så antar jag att det är dags att sikta mot studenten nu. Nio års grundskola och snart tre år på gymnasiet... Klappat och klart, in i minsta detalj!

Lovets allra sista dag har tillbringats hemma vid en sprakande brasa med sällskap av en tv, en dator och en smått lustig bok. Har lyckats bli förkyld nu under de sista dagarna, jag som aldrig brukar bli sjuk... Men jobbar på att bli frisk och kry snabbt igen med blåbärssoppa, frukt, glass och så något lakritssmakande naturläkemedel till min hjälp. Risken finns väl tyvärr att nya baciller dyker upp nu när skolan börjar igen.

Imorgon fredag blir alltså veckans och årets första skoldag, en troligtvis helt okej dag då jag slutar redan kl 13. Tyvärr har engelska läraren bestämt sig för att vi ska skriva prov, men det är väl bara att glatt göra som hon säger för otroligt nog så är det nu mindre än 5 ½ månader kvar till studenten! Antar att det är nu man ska samla ihop de allra sista krafterna och kämpa in i det sista, och ja förhoppningsvis lyckas man med det men känner samtidigt att orken för alla skolämnena börjar ta slut. Tyvärr. Men självklart ska man tänka positivt och i och med det kommer ju den här terminen att bli den bästa av dem alla!

Har planer på att gå och lägga mig i tid ikväll, allt för att piggt kunna skutta upp ur sängen tidigt imorgon. Frågan är om det går att somna redan kl 22 när man under två veckors tid varit vaken betydligt senare. Får ge det ett försök och se om min plan går i lås.

GodNatt!

Så ska man helt plötsligt försöka att vänja sig vid att skriva 2010, det är ju inte utan att det känns både ovant och konstigt. Men samtidigt så ger ett nytt år en känsla av att kunna börja om och ta tag i de där sakerna som man tidigare tänkt att man borde... För i och med Ett Nytt År kommer Nya möjligheter, Nya händelser och Nya utmaningar...

Gårdagens Nyårsafton blev som förväntat lyckad! Kvällen började hos Therese där tre glada flickor lagade middag bestående av rotfrukter i ugn och stekt lax. Väldigt gott! Ett antal sånger blev även sjungna när Singstar plockades fram och lite på vårt eget sätt tävlade vi i "lag". Det blev dags för efterrätt, cheesecake med blåbär och choklad, som även den var riktigt lyckad!

Klockan närmade sig 20.00 och vi tog oss upp för trappan för att slå oss ner framför spegeln, knäppa klänningar, måla naglar och spraya hår. Någon timma senare tog vi oss halkandes ner till busshållplatsen och åkte in mot staden.

Ett kortare stopp hos en mormor och en morfar, några stygn i Erikas klänning och sedan var det dags att gå till Palladium. Där blev det dans, dans, dans, all night long... Eller ja, iallafall tills bussen gick hem vid klockan kvart över två. Det blev en mindre trevlig bussresa, men tillslut kom jag hem och med ömmande fötter och trötta ben kändes sängen väldigt lockande. Kvällen och natten var iallafall väldigt lyckade, en bra start på det nya året!