Snökaos och inställda bussar. Minusgrader och graciösa småhopp för att hålla värmen i väntan på en eventuell buss. Obeskrivlig lycka när det faktiskt dyker upp en buss även om den kommer 30 minuter efter utsatt tid. En desto mer beskrivlig olycka över att få en ofrivillig promenad genom hela Almvik för att komma hem samtidigt som snön bestämt sig för att blåsa motvind. Men jaa, förutom dessa motgångar har dagen inte varit annat än bra!

Facebook har alltid rätt och man ska alltid lita på allt som står där!? Jag vet faktiskt inte riktigt hur det är med den saken... Jag menar, jag såg då aldrig till någon drömprins när jag under min Frankrikevistelse fick veta av Facebook att han skulle dyka upp "Imorgon kl 13.04" och sannolikheten att jag ska bli mamma redan om tre-fyra år känns inte sådär överdrivet stor? Däremot fick jag igår "veta" att turen skulle leta upp mig och galet nog är jag den här gången beredd att påstå att Facebook inte kunde ha haft mera rätt! Jag började nämligen den här snöiga måndagsmorgonen med att få ett trevligt samtal från Posten och en sväng till staden, ett litet möte och många snöflingor senare så är jag nu inte längre arbetslös. Lycka!

Julen närmar sig med stormsteg och idag var det dags för det årliga pepparkaksbaket hos mormor. God deg & goda kakor - kan det bli mer "juvligt" än så? Senare på kvällen var det dags för den traditionella efter-julkaksbaks-pizzan hos moster och morbror och även den smakade, precis som vanligt, riktigt bra!

Hokus pokus så kom det en massa snö och vad passar väl bättre då än att öka julstämningen ytterligare genom att baka lussebullar?! Mamma och jag slog igår ihop våra bakningskunskaper och lyckades få till hela tre olika sorters bullar som alla smakade riktigt mycket jul. På lördag väntar det traditionella pepparkaksbaket hos mormor, följt av 1:a advent på söndag och tro det eller ej så är det redan första december nu på onsdag...

Aj, aj, aj! Gårdagens friidrottsträning och nattens dans, dans, dans har satt sina spår och dagens gångstil kan liknas vid 80+ tanten med höftproblem. Att gå i trappor ska vi inte ens prata om... Pain in the lårmuskler och rumpaaaahn, Ooooja! 

The Fantastic Four var under gårdagskvällen reducerade till The Tremendous Two. Att 50 % fattades ledde till att vi som återstod fick en härlig dejt på tu man hand som påbörjades i Verkebäck med prateliprat, mat, tv och chokladmousse.

Med humöret på topp styrde vi sedan den lilla-röda-bilen mot staden och Palladiums dansgolv. Många skratt, magnifika moves och blandade småhopp senare var klockan 3 och vi tog oss hemåt. Min tanke var att sova direkt men istället för att lyckas med det fick jag "behöra" en riktig kattfight nedanför mitt fönster! Jag befarade att de två bråkande katter som störde min skönhetssömn skulle sluta som en nöjd och tyst katt?! Hur det blev med den saken vet jag dock inte mer om än att det blev tyst...

Efter en månad hemma i Sverige så har jag hittat tillbaka till en del gamla vanor, skapat en del nya och ser till att hitta på trevliga saker som får tiden att gå. Jag har ungefär lika lite att pyssla med om dagarna här hemma som jag hade under min Frankriketid och även om det var skönt på ett sätt att vara iväg eftersom man då "gjorde någonting" och i och med det slapp alla frågor om vad man gör och ska göra så måste jag säga att jag ändå föredrar att "göra ingenting" här hemma. Här känner man sig mer fri att göra vad man vill, man bor inte i någon annans hus och man behöver inte hela tiden ha en känsla av att allt man gör är på någon annans villkor. Ju mer jag tänker på det här hemma desto säkrare blir jag på att jag inte tänker åka iväg på något mer Au-pair äventyr...

Hur som helst så bröts mina nyskapade rutiner i helgen då det var jobbdags på herrgården. Det vankades jakt och med 21 gäster inbjudna som ville ha frukost, lunch och middag så blev det fullt upp. Det föll på min lott att jobba lunch och middag på lördagen och servera frukost på söndagen. Springa i trappor, duka, servera, diska och skapa riktigt snygga yoghurtkreationer är några exempel på vad jag sysslade med och med undantag för några små missöden såsom en armbåge i såsskålen och två ägg på golvet så tycker jag att det gick riktigt bra. Att vara lite lagom seg efter att ha kommit i säng runt klockan 2 på lördagsnatten för att sedan gå upp redan klockan 7 morgonen därpå är sådant man får ta och eftersom jag vet någon som har all tid i världen att sova igen de timmarna under veckan som följer så finns ingen som helst anledning att klaga. När man sedan också får med sig finfina bordsdekorationer hem så är det bara att vara nöjd, nöjd, nöjd!

Det finns inget dåligt väder... Eller? Ett som däremot är säkert är att man blir riktigt blöt av att gå ut när det är halv storm och ösregn. Ett smart drag kanske då kan tyckas vara att stanna inomhus? Men varför ska man göra det när man istället kan träffa favorit-Hjärtisen, besöka gamla skolan och efter det lagom nostalgiska, iskalla och nästintill "supervåta" fika med varm choklad och mackor?! Många kloka tankar diskuterades, precis som vanligt, trots att dagens vitsord verkade vara "tänk inte för mycket"...

Senare på kvällen var det träningsdags och eftersom jag kände att jag inte alls fått nog av regnet tidigare under dagen så blev det en löprunda i stil med "inte-nudda-vattenpölarna". Jag lyckades inte direkt med det och passade istället, helt ofrivilligt, på att tvätta både strumpor och skor - kalla det smart om du vill?

Under den stressiga skoltiden fanns många gånger idéer till nya blogginlägg men orken och tiden till att skriva infann sig däremot mer sällan. Mina franska veckor bjöd nästintill dagligen på händelser som var värda att skriva ner och tiden till det hade jag definitivt. Åter tillbaka på hemmaplan finns mycket tid till övers men vad tusan ska man skriva om?

Besökte Godishuset tillsammans med Pappa och Syrran på förmiddagen - vilket misstag! Alldeles för många goda sorter, alldeles för många hekto köptes och alldeles för mycket godis har nu ätits... Snart dags för middag också med mammas goda paj, hur ska det gå?!

I fredagskväll fick jag äntligen träffa mina tre dunder-underbara knasbollar igen! Ett kärt och galet återseende med kramar, skratt i mängder och diskussioner hit och dit angående nästintill allt mellan himmel och jord.


Hjärtis-Evvis