Eller ja, ibland känns det som den står stilla. Typ när man sitter och lyssnar på någon alldeles för lång genomgång av något det "bara är bra om man känner till men inte behöver ha full koll på" eller när man saknar och tänker på någon så att det gör ont ända längst inne i hjärtat. Då kan det kännas som att tiden inte går alls. Har haft en del sådana studer de senaste veckorna men mestadels har tiden bara gått väldigt fort eftersom det har varit resande hit och dit och en massa att hinna med.

En kort sammanfattning skulle kunna vara: Paketeringskurs, Hemresa till älskade familjen, älskade vänner och älskade Oskar med födelsedagsfirande och tacokväll m.m, Hotellkurs, Stockholmsklassresa med en massa studiebesök och Cinderellakryssning, Stockholmshelg hos släktingarna med besök på Tom Tits och shopping, Hotellkurs och så slutligen Oskar-besök. Ena stunden såå lycklig och så *poff* alldeles ensam igen...

Imorrn är det dags för vardag och skola igen och sista veckan med Hotell. Har en känsla av att det kan vara klokt att lägga sig någorlunda skapligt i tid ikväll, trött, trött, trött...