Är nu så gott som fri från hosta, snor och halsont men verkar dessvärre ha drabbats av någon slags bloggtorkebacill!? Påbörjar något inlägg då och då men inser varje gång att jag inte har något att skriva om och raderar då de ynka bokstäver som jag lyckats åstadkomma. Då alla dagar ser nästintill likadana ut finns det inte så mycket att berätta om tyvärr. Enda skillnaden mellan dagarna är att Hugo onsdag, lördag och söndag ska sova till halv 9-9 medan han resten av dagarna ska gå upp klockan 8 för att åka till skolan på förmiddagen.

Onsdag idag och alltså ledigt för Hugo. Hittills har vi hunnit med att leka i det lilla gymmet, hoppa i sängen som komiskt nog finns där, bygga järnväg, läsa böcker och äta fisk, potatis, brysselkål och dessert. Hugo har också sett till att skrika en massa istället för att sova och jag har kollat Idol på TV4 Play.

Om jag fattat det rätt så ska han på någon gympa senare i eftermiddag och kanske att jag borde ta tillfället i akt och stanna hemma för att träna lite... Har latat till mig ordentligt träningsmässigt och usch vad lätt det är att vänja sig vid att äta dessert varenda dag och chokladflingor till middag!? Om några veckor lyfter flyget tillbaka till älskade Sverige och då ska de dåliga vanorna på något sätt bort, den stora frågan är hur tusan jag ska lyckas med det?! Kan man läggas in någonstans för sockeravvänjning måntro?

Datum för hemresa är planerat och även en kortare Parisvistelse tillsammans med mamma och syster. Längtar! Blir allt som tänkt så tar jag tåget mot Paris den 19 oktober för att där möta de två saknade familjemedlemmarna. Efter det väntar två nätter på hotell och intensivt turistande för att hinna med så mycket som möjligt av det som måste hinnas med när man är i Paris. Flyget mot de älskade mattiderna, vännerna, egna sängen, känslan av att kunna säga/förstå allt man vill säga/förstå och den saknade familjen lyfter sedan den 21 oktober. Alltså är det exakt tre veckor kvar imorgon...

Tiden här går helt klart fort även om det vissa dagar inte alls känns så. Mina sammanlagda sex veckor här kommer inte på långa vägar räcka för att känna att jag har kontroll på det mystiska franska språket, men jag förstår hela tiden mer och mer av vad de säger och de här veckorna är ju hur som helst en bit på väg!

Hugo mår nu bra igen men jag är förkyld, yes! Nyser, hostar och snorar och det är riktigt kallt här... Vart försvann värmen?

Har idag haft lunch med Mamie och Papi igen och jag är, precis som föregående gånger, otroligt mätt. Jag har även använt mina talanger, och byggbeskrivningen, för att bygga om gårdagens krokodil till en drake. Hugo sa bestämt att det var en snäll drake det här och när jag frågade om den var hungrig så såg han först lite rädd ut men bestämde sig sedan snabbt för att den var väldigt, väldigt mätt. Anar jag en liten rädsla för drakar? Han frågade sedan vart hans krokodil tagit vägen... Oops! Jag sa att jag inte visste och fick direkt frågan om jag grymt nog tagit sönder den?! Fick förklara på min allra finaste franska att jag självklart inte tagit sönder den fina krokodilen för att ha delar till draken utan att krokodilen självklart bara tagit sig en promenad. Tro det eller ej, men nödlögnen gick hem och han verkade nöjd!

En mamma, en au pair, en Hugo och en hund packade in sig i bilen för att ta en förmiddagspromenad. Vi åkte till ett ställe med en liten strand och skog med planen att först gå en sväng på stranden och sen ta en promenad i skogen - så blev det inte.

Eftersom det regnat massor under natten var stranden fylld av geggiga vattenpölar och en stor del av sanden var snarare lera än ja, just sand. Hunden Bali hämtade pinnar i vattnet och var hur lycklig som helst, Hugo ville också springa i vattnet men förbjöds till sin stora förtvivlan att göra det. Han valde då istället att gå i alla vattenpölar och ja, ungefär slutade promenaden eftersom en sjukling inte bör gå runt med blöta fötter. Han verkar hur som helst vara piggare nu, samtidigt som jag och mamman börjar nysa alltmer...

Känner att det där med att bygga sköldpaddor verkligen är min grej! Kanske att jag har tur och kan hitta bra utbildningar inom ämnet? Hm, tål att tänkas på...

Har inte överdrivet mycket nya och spännande saker att berätta om då det inte händer så mycket här överhuvudtaget. Hugo är idag hemma från skolan för andra dagen den här veckan med feber, hosta och en ständigt rinnande näsa... Jag håller mina tummar hårt för att slippa bli smittad men oroväckande nog är han väldigt duktig på att sprida sina baciller överallt! Nu är visst "lunchsovstunden" slut, dags för eftermiddagens lekpass...

Underbart väder idag med strålande sol och runt 27 graders värme, tyvärr spår väderfolket nu minst tio dagar med mulet väder och regnskurar... Inte lika kul. Kanske att jag idag upplevt det här årets sista sommardag?

Besökte igår ett litet ställe med getter och ett litet hus där de gjorde chevréost (getost). Hugo jagade hönor och åt sina mellanmålskakor på en stor stubbe medan jag passade på att fota getterna, busfröet himself, utsikten och det mycket märkliga trädet som växte fast att det borde vara stendött?!

Varning för filosofiska tankar så här på kvällskvisten, men hur otroligt det än känns så ser jag faktiskt precis samma måne som er därhemma! Då kan det ju inte vara alltför långt hem till alla fina människor? Tänker mycket på er och saknar er som tusan. Men jag är redan nu i full färd med att smida planer inför hemresan och det är endast ungefär en månad kvar innan planet lyfter mot höstiga Sverige...

Fick igår 2 timmar för mig själv i Orlèans medan Hugo och Hélène åkte till mormor och morfar. Staden är ganska stor och med mitt relativt usla lokalsinne vågade jag inte röra mig på ett alltför stort område. 

Inom det för mig lagom stora området hittade jag shoppingcentret Place d'Arc med många både kända och okända butiker. Det fanns även en stor mataffär där jag köpte lite frukt och väldigt efterlängtad choklad som jag tog med mig på en liten promenad i storstan. Hittade en mysig park och picknickade för mig själv i det underbara solskenet. Tror nog att jag sagt det förut men det är verkligen underbart att, i slutet av september, kunna gå i shorts utan att frysa klockan sju på kvällen! Hittade också en liten affär som sålde vykort och som den turist jag ju faktiskt är så passade jag på att köpa frimärken med tanke på mina fina mormödrar därhemma som utan internet varken kan följa min blogg eller få mail.

Trots att jag inte rörde mig långt ifrån mötesplatsen vi bestämt så lyckades jag ändå virra bort mig några minuter då jag klantigt nog gick ut från parken genom en annan ingång än den jag använde in. Varför kan man undra, när jag vet hur det brukar sluta? Hur som helst så blev det nåt extra varv runt ett kvarter innan jag kom på min tabbe och gick tillbaka till parken för att istället ta exakt samma väg tillbaka...

Känner mig väldigt oinsatt i vad som händer därhemma när det gäller val och politik. Jag såg till att förtidsrösta innan jag åkte men sen har det liksom glömts bort lite från min sida här i Frankrikeland. Att döma av alla facebookinlägg har det visst skett både bra och dåliga förändringar? Hm, kanske vore en smart idé att besöka några tidningshemsidor för att uppdatera sig lite...

Tydligen pratades det om valet på radion här imorse för när jag bredde mina knäckebrödsmackor var mamman i köket och sa:
Mamman: - Ah, de pratar om det svenska valet nu..
Jag: - Hm, jaahaaa...
Jag försökte lyssna för att fatta vad som sades av den speedade mannen på radion men gav upp ganska fort och ägnade mig åt min frukost istället - politik är nog så svårt att förstå sig på på svenska. På franska? Haha.. Kanske möjligtvis om jag stannar kvar här till nästa val om fyra år?!

Är nu nyduschad och nyss hemkommen från en sväng med mina dundersnabba (?!) löparskor. Fick idag nöjet att springa förbi en hel skolklass som nyfiket undrade vad jag var för galning som sprang runt alldeles ensam och såg lite smått förvirrad ut över alla små vägar kors och tvärs och hit och dit. Bäst av allt var ändå att jag mötte en riktig fransman, ja en sån där som ser ut precis så som man föreställt sig att de ska se ut. Han kom cyklande, klädd i blått och rött och hade en basker på huvudet. Slår vad om att han alldeles säkert hade en randig tröja under jackan också... 

Söndagen tillbringades i bil, på franskt födelsedagskalas och sen ännu någon timma i bil. Mamma Hélènes ena bror och hans son fyllde år och det bjöds på mat, mat, mat och ännu mera mat - varför ska det alltid ätas så mycket på en och samma gång? Det var förrätt, stooor huvudrätt och sen såklart efterrätt som igår var tre olika födelsedagstårtor. Hade långt ifrån plats för att smaka alla så jag gick självklart på chokladtårtan direkt och jag kan garantera att den var underbar! Krispig chokladbotten, någon slags chokladsmörkrämsmousse och så ett lock av choklad...

Lika mycket som jag skulle råda er till att smaka den tårtan, lika mycket avråder jag er från att sitta vid samma bord som 12 fransktalande människor! De pratade fort, de pratade i munnen på varandra och de diskuterade olika saker åt höger och åt vänster. Jag överdriver inte alls när jag påstår att jag knappast förstod någonting... Något ord här och där - that's it! Helt slut i huvudet valde jag hur som helst efter en stund att sluta försöka förstå och stället ägna mig åt min mat för att på något sätt lyckas äta allt - det gick nästan...

Gjorde idag ett kortare besök i en lekpark och när vi skulle börja gå mot bilen hölls denna lite konstiga konversation:

Hugo: - Jag kan få göra 5 åk till i rutschkanan?
Mamman: - Visst, det blir bra och sen åker vi hem.
( Hugo springer glatt iväg och gör två åk...)
Hugo: - Snälla, kan jag inte få göra ett till, ett sista? Snälla mamma?
(Mamman och jag tittar på varann...)
Mamman: - Visst Hugo, det går bra..?

Han fick tillåtelse att åka fem gånger men trodde att han skulle behöva tjata för att åka det tredje?!

Förresten! Är det så att man förväntas vara omåttligt intresserad av gamla museer och slott när man är 19 år? Hmm, antar att jag är onormal i så fall för sådär dundernyfiken är jag inte på alla slott och gamla byggnader vi hittills besökt... Samtidigt är det väl positivt att det händer nånting, vara hemma i huset börjar jag få nog av. Blir knäpp på att alla dagar är likadana, det händer ju tusan knappt någonting alls? Och när det känns som att tiden står stilla får man lite för mycket tid över till att tänka på allt och alla därhemma... Ett som är säkert är att jag saknar mycket och många! ♥

...även om det inte märks överdrivet mycket här mer än att Hugo inte är i skolan då förstås. Ni ska veta att det nästintill livsviktiga lördagsgodiset inte ens verkar existera här och igår så såg jag då inte en endaste skymt av något fredagsmyyyys?! Det är som att alla dagar är precis likadana, ingen skillnad på helg och vardag... Jag tog därför saken i egna händer och såg till att idag äta en riktig lördagsfrukost bestående av apelsinjuice, baguette med smör, baguette med massor av nutella, pain au chocolat och så chokladflingor till det. Saknas det svenskt godis får man göra sitt bästa för att ersätta det med annat. Är det lördag så måste det ju också få märkas att det är lördag, "punkt-e-slut"!

Har idag testat tvättmaskinen för första gången och måste säga att jag fixade det riktigt bra trots alla franska knappar och instruktioner! Enda missen var väl egentligen att jag endast använde sköljmedel när jag tvättade mina ljusa kläder, till mitt försvar vill jag säga  att det inte är lätt att välja rätt grejer att stoppa i när det finns åtminstone tio olika flaskor, burkar och kartonger att välja mellan... Däremot till mina mörka kläder minsann, då användes både tvätt- och sköljmedel! Problematisk nog så är torktumlaren för tillfället trasig och alla mina underkläder, byxor, träningskläder och tröjor hänger nu utspritt över hela mitt rum och därnere på en liten torkställning för allmän beskådning... Aja, kan väl vara kul för familjen att titta närmare på lite kläder från, som alla här säger, "det kalla Sverige". De tror verkligen att jag kommer från något land som har nästintill istid?!

Kan vidare berätta att jag just nu är på gott humör då jag idag har varit ute och sprungit, fått lunch och efterätt och så nu även lyckats tvätta mina kläder - toute seule! Vad som händer i eftermiddag/kväll återstår att se, kanske att jag ska fortsätta bygga på min sköldpadda som jag påbörjade innan lunch..?

Åkte och hälsade på mormor och morfar på eftermiddagen - underbara människor! De tar sig tid, pratar sakta, frågar lätta och bra frågor och ja, precis som hos min egen mormor så tjatas det om att få bjuda på te/juice/cola/vatten/kakor ända tills man tackar ja... Besöket bjöd även på ett gott skratt, ja helt klart dagens roliga händelse då Hugo på väg mot bilen som vanligt sprang runt, runt och lekte. Plötsligt blev han akut kissnödig, drog ner sina byxor och vips så "vattnade" han mormors blommor. Mormor skrattade gott, precis som oss andra, men blev samtidigt lite förfärad över att hennes krukväxter fått sig en dusch! Ler fortfarande för mig själv när jag tänker på det...

På jakt efter rena kläder efter att ha tränat och duschat hittade jag den här sötbollen sovandes i min garderob på min smutstvätt... Den ena av familjens två katter som är hur söt och kelig som helst och som dessutom, enligt mig, förstår varendaste litet svenskt ord som jag säger till honom! Inte illa, inte illa...

Eftermiddagen igår bjöd på lek med hus, tåg och bilar, sagostund på biblioteket och sammanlagt fyra gråtattacker varav ingen hade någon speciellt bra anledning. Att tillexempel börja stortjuta för att man gett sin macka till hunden och inte får tillbaka den? Hm, där tycker nog jag att man får skylla sig själv faktiskt. Och att gråta i en kvart för att man vill leka med en bil som man inte vill leka med just nu för att precis just nu så vill man gråta - jaa, där någonstans tar till och med mitt tålamod slut... Sammanfattningsvis var det en eftermiddag som tog på krafterna ordentligt!

Under de stunder han lyckades hålla humöret uppe byggde han iallafall "mitt hus" åt mig och jag måste säga att det vart riktigt snyggt, även om mitt riktiga hus inte har exakt så många olika färger och har mer än en vägg och ett fönster. Han lekte också med sina tåg och sin järnväg och gav mig stränga order om att inte röra någonting, jag som ville leka?!

Hugo tar sig en liten efter-lunch-siesta, mamman städar i sina "bed & breakfast" rum och jag passar på att kolla vad som händer därhemma genom facebook och alla fina bloggar... Idag har regnet fallit precis hela förmiddagen och det verkar inte ha några som helst planer på att sluta eftersom hela himlen är alldeles grå... Riktigt innesittarväder och jag ska göra precis det man ska göra en regnig dag - slappa framför tvn! Kan ju alltid hålla tummarna för att de just idag, just nu är någon bra amerikansk odubbad serie..?!

Hade ledigt på förmiddagen och valde att ta med löpardojjorna på en liten upptäcktsfärd. Efter dusch och slappande framför datorn kom Hugo hem från skolan, det blev lunch och liten sovstund på det innan vi åkte till en stor park med ett fjärilshus, lite andra djur och massor av blommor. Som vanligt var det full fart på Hugo då han skulle kolla på allt och ha små springtävlingar då och då, jaa tills han blev trött och la sig på närmaste bänk eller gräsmatta för att vila...

Hugo skjutsades av mamma och pappa till skolan klockan halv nio och jag fick därmed tid för mig själv, tid som jag använde till att försöka jaga bort alla dammråttor och allt katthår som samlats på hög i mitt rum, Hugos rum, badrummet, toaletten och hallen/lekrummet. Detta tog mig hela förmiddagen eftersom den som städat innan mig troligtvis inte vetat vad man har en dammsugare till, eller så har dammsugaren helt enkelt inte fått mat på några månader..?

Lagom tills jag var färdig och hade duschat kom Hugo hem och efter lunch åkte vi till slottet i Cherverny som är den plats som varit inspiration till slottet i berättelserna om Tintin. Vi besökte slottet, åt glass och gick efter det in på den Tintinutställning som fanns i ett hus bredvid. Såg till att för en gångs skull fota lite eftersom jag nu ett tag har varit väldigt dålig på att fixa bilder till mina blogginlägg, enjoy!



Slottet




Tintin, Kapten Haddock & Professor Kalkyl

Söndag betyder lunchbesök av Hugos mormor och morfar och jag är nu riktigt, riktigt mätt! Förrätten bestod utav cheeseballs och ostbågar, baconlindad cheddarost, bröd och champagne. Efter det följde en sorts pastasallad, kött och haricots verts - allt var för sig i tur och ordning. Det serverades såklart även vin för vad vore väl en lunch utan? Hm, inte så speciellt fransk iallafall... Sist men inte minst plockades den stora, väldigt söta äppelpajen fram och i och med det var måltiden komplett. Pjuuh! Vissa lyckades även få plats med en ostbit mellan huvudrätten och desserten, hur de lyckades med det är för mig en stor gåta. För min egen del känner jag att ikväll är en kväll som gjord för att sympatisera med mamman och endast äta flingor med mjölk till middag...

Har varit underbart väder de senaste dagarna och jag måste säga att det är riktigt lyxigt att kunna gå i kortbyxor och linne i mitten av september! Tänker då inte klaga det minsta lilla, den mysiga hösten kan gott vänta några veckor till...

Var idag riktigt, riktigt nära att säga den så många gånger diskuterade och galet roliga mening som har en helt annan betydelse än man kan tänka sig! Men, lyckades hejda mig i sista sekund...

Har idag plaskat runt i simhallens barnbassäng bland leksaker, klor och övrigt som man helst inte vill tänka på. Efter lunch och Hugos petite sieste åkte vi till Orléans för att kolla på Val de Loire karnevalen innan det var dags för hemfärd och nattning. Jag har sen ätit middag med parenteserna och kollar nu Medium, självklart dubbat till franska...

Det finns verkligen finns choklad överallt i detta land! Upptäckte imorse flinghyllan hos "min" familj och den är absolut inget undantag...


Kellogs' All-Bran - med chokladsmak.
Nestlé - chokladflingor.
Weetabix - såklart med små chokladbitar i.
Müsli - jamen varför inte lägga i 15 % chokad i den också?

Lunchen är det största målet på dagen här och middagen är, iallafall för mamman i familjen, som en svensk frukost - vanligtvis flingor och mjölk/yoghurt. Jag som tidigare varit alldeles för hungrig för att följa hennes exempel har värmt vanlig mat även på kvällen men valde idag att köra på hennes linje. Persikoyoghurt med chokladflingor, vilken middag va?!?

En liten bild på mitt nuvarande hem.



Har förövrigt haft underbart väder idag och jag har haft tid för mig själv, toppen! Det var Hugos första dag i skolan, vilket betyder att jag framöver kommer att ha lite ledig tid varje vardagsförmiddag. Idag passade jag på att ta ännu en löptur, plocka iordning lite på mitt rum och kolla på fransk tv. Hittade en kanal som visade tv-serien Vänner - dubbad till franska! Kan säga att de annars normala namnen blev aningen förstörda när de uttalades på franska och för att försöka dela med mig av den erfarenheten så följer här en egentillverkad ljudskrift: Ross [rrrross], Chandler [shandlöörr], Rachel [rrratchell] osv.?!? Varför, varför, varför? Franska serier kan vara franska, svenska kan vara svenska, amerikanska kan vara amerikanska - förstår man inte vad som sägs så är det lätt som en plätt att plocka fram undertext! D'accord?

Gjorde igårkväll en liten utflykt med mamman Hélène och lilla Hugo till en skog med ett utsiktstorn. Promenerade i skogen där Hugo var riktigt fascinerad av en massa äckliga, bruna mördarsniglar... Han ville klappa på dem men till hans stora besvikelse tillät inte mamman det, hmm? Attans alltså!

Har hittills under mina ynka tre dagar här klarat mig ifrån att få en snigel på tallriken. Däremot känns det som att tiden, den som förut alltid sprang förbi, nu har fått någon slags snigelbacill och nästintill stannat. Förhoppningsvis blir det bättre snart för fortsätter det såhär så kommer jag bli knäpp innan det ens gått en månad...

Idag kom pappan, som bara bor här ungefär var femte vecka, vilket ledde till att jag idag känt mig ännu mer överflödig. Ett barn, två föräldrar hemma hela dagen och lägg sen till en smått förvirrad au pair till det som kämpar och kämpar för att förstå vad alla snackar om hela tiden. Summan av kardemumman blir att jag känner att jag inte behövs - samtidigt som jag ju inte bara kan gå därifrån och hitta på något annat.

För att fira pappans hemkomst åt vi idag lunch på en restaurang med kolsyrat vin och som vanligt, trots att man redan är proppmätt, dessert efteråt.

Dagens höjdpunkt var tro det eller ej inte vinet till lunch utan en efterlängtad, lagom lång, jobbig och riktigt underbar löptur! Fick sällskap av ett gäng kossor en stund, kändes nästan som hemma om man bortser från alla hundratals majsfält och andra gärden. Omväxlande miljö? Inte direkt. Platt som en pannkaka? Nja, nästan men skulle nog säga mer som en bubblig ugnspannkaka!

Har haft en något bättre dag idag, även om mitt tålamod nästintill nåt bristningsgränsen... Det funkar inte att ta hand om en krävande, skrikande, sprallig 3,5 åring som inte bryr sig om vad man säger, det funkar inte alls!

Hur som helst så åkte vi på eftermiddagen till Orléans som är den närmsta staden och det visade sig helt klart vara samma sak här som när vi var med klassen i Paris - det existerar endast snygga fransmän! Däremot kan jag rapportera att det finns ölmagar, jag som trott att alla från Frankrike är smala?!

Vaknade med träningsvärk i ena armen som följd av gårdagens kånkande med den stora och den något mindre resväskan i alla metrotrappor, vad är det för fel på rulltrappor liksom? Men men, det är väl sånt som räknas som vardagsmotion??

Dagen idag har till min förskräckelse verkligen sniglat sig fram, kan för tillfället inte alls förstå hur jag ska stå ut om alla dagar kommer att vara såhär... Visst är alla trevliga men det är så mycket nytt och fy vad jobbigt det är att inte förstå allt som sägs, är helt slut i huvudet efter att ha försökt. Det är som en lång, evig fransklektion som bara fortsätter och fortsätter och fortsätter... Hur ska man lyckas ta hand om en ganska krävande 3,5 årig pojke när man många gånger inte vet hur man ska uttrycka sig?!? Samtidigt finns mamman hela tiden i huset, något som gör att jag inte vet vad jag borde göra och vad jag ska överlåta till henne. 

För tillfället saknar jag hemma otroligt mycket, jag saknar normala mattider, jag saknar svensktalande människor, jag saknar att kunna träna när jag känner för det, jag saknar att vara nära alla underbara människor, jag saknar, saknar, saknar...

Har slutligen kommit fram till mitt "nya hem". Det har varit en lång dag, mycket resande och åtskilliga tårar som fallit. Är riktigt trött och börjar faktiskt bli hungrig, har knappt ätit på hela dagen eftersom aptiten av någon anledning försvunnit i samband med all nervositet och oro.

Hur som helst så har resan gått riktigt bra! Hade turen att få en svensk kille som pratade flytande franska som granne på flyget och som lyckligtvis även han skulle till Paris, han visade sig även vara en riktig gentleman som följde med mig ända till järnvägsstationen. Kanske var det för att ha en anledning att skjuta upp pluggandet en stund till eller så insåg han hur vilsen jag såg ut, i vilket fall som så var det guld värt!

Försöker nu ställa in mig på att förstå och själv skapa meningar på franska och förhoppningsvis så går det lättare redan efter några dagar. Känner att lite mat och så sängen efter det inte alls skulle sitta helt fel, det har varit en lång dag med kanske lite väl många intryck från både höger och vänster...

Okej, nu gäller det! Ska mosa ner det allra sista i väskan sen bär det av, hjääälp...

Nu är det inte långt kvar! Börjar långsamt fatta, i takt med att resväskan fylls, att jag faktiskt ska iväg... Men att jag imorgon kommer att flyga ensam, göra en kortare visit i Paris och resa en himla massa - det har jag nog inte lyckats förstå riktigt än. Galet läskigt känns det just nu och nervositeten kommer krypande mer och mer. Att säga hej då är verkligen något av det värsta som finns, även om det bara är för en kortare tid! Och även om jag innerst inne vet att allt kommer fixa sig så går det inte att undvika att det känns riktigt, riktigt jobbigt just nu. Resfeber? Oh yes!

Den stora väskan är framplockad ur garderoben och tanken är att jag idag ska ta tag i packningen, hur kul låter inte det på en skala? Inte packa för mycket, inte packa för lite, leta rätt på passet, inte glömma tandborsten, vad är nödvändigt att ta med och vad kan man helt enkelt lämna hemma i Sverige... Jag håller, samtidigt som jag packar, tummarna för att det ligger ett blått försäkringskort i brevlådan idag! Självklart har jag ju missat att datumet gått ut på det gamla och fick veta när jag beställde ett nytt för 4 vardagar sedan att "Tänk på att beställa kortet i god tid, det kan ta upp till 10 vardagar"... Ooops! Men jag hoppas, hoppas, hoppas på att jag har tur den här gången!

Träffade Erika för att återuppleva gamla minnen i löparspåret vid VO och precis som under våra pass inför Göteborgsvarvet så var det svettigt, lerigt och riktigt trevligt! Efter en välförtjänt dusch promenerade vi ner till stan, åt goda mackor och avslutade sedan med glass. Bussen gick hemåt och den här gången var det inte ett hej då vi ses imorgon utan ett hej då för betydligt längre tid...