Kaos, längtan och förväntan
En månad till tredje och sista LIAn och om fyra månader kommer jag återigen att vara Västerviksbo och kan se tillbaka på Orsatiden som ett avslutat kapitel i mitt liv. Två år. Två hela år? Minns så tydligt alla känslor när jag flyttade hit, galet kär och så samtidigt en känsla av något som liknade hjärtesorg, stor nervositet, förväntan och så en sjuk hemlängtan. Tiden kan gå fort och jag kunde aldrig tro att jag skulle komma att trivas så pass bra som jag faktiskt har börjat göra. Det finns en längtan till allt därhemma, men det är samtidigt inte alltför hemskt här och nu kan man faktiskt ana slutet på allt resande fram och tillbaka. Jag har lärt mig mycket om mig själv, jag har lärt mig mycket om andra och det här är bara början!
Orsalivet just nu skulle kunna stavas kaos. Kurser blandas hit och dit och det känns som att kastas tillbaka till gymnasietiden då mycket lästes parallellt och allt skulle göras samtidigt. Vi paketerar resor, vi guidar, kostcoachar, övar HLR och lär oss allt värt att veta om det här med Personlig Träning. På något sätt får man allt att fungera och med mycket att göra flyger tiden snabbt iväg. Efter 10 veckors LIA kommer endast tre veckor återstå och under den tiden ska vi även hinna med en klassresa till Transylvanien. Ja, ni läste rätt. Transylvanien röstades fram som destination så det är bara för herr Dracula att förbereda sig på besök!
Kommentarer
Trackback
