OS-feber?

När katte(r)n(a) är borta dansar råttorna på bordet... Ett ordspråk som jag nog skulle kunna tänkas använda som beskrivning av dagen, men självklart inte med den innebörden att några bus är i görningen. Snarare så att de dansande råttorna symboliserar glädje, glädje skapad av att de såkallade katterna under dagen hållit sig borta.

För att reda ut de frågetecken som jag nyss eventuellt skapat så ska jag självklart förklara hur jag menar. De som för dagen får ta på sig rollen som katter är ungefär två tredjedelar av klassen SP07B, nämligen de cirka 60 % av klasskompisarna som kan ges titeln rena samhällare. Tack vare att denna grupp idag var på annat uppdrag fick vi resterande personer i klassen, alias språkare, en möjlighet att flörta med svenska läraren om att jobba hemma. Bevisligen fladdrade vi tillräckligt med ögonlocken för redan kl 12.30 kunde ett stycke lycklig språkare sätta sig på bussen mot Almvik.

Hur mycket hemmajobb har det då blivit? Tjaaa, lagom skulle nog vara ett alldeles utomordentligt bra ord att använda som svar på den frågan. Inte för mycket, inte för lite utan lite mittemellan. Lagom är definitivt bäst!

Under den tid jag pluggat har tv:n fått agera sällskap i bakgrunden och vad visas där om inte sändningar från OS i Vancouver?! OS ja, du läste precis rätt för tro det eller ej så pågår det just i detta nu på en plats långt härifrån.. Kanske inte så troligt att det har råkat undgå någon, men vad vet jag? För en stund sedan var det konståkare med starka färger, paljetter och trikåer. Det snurrades, hoppades, kastades och vurpades. Just nu är det istället ett gäng grabbar som kastar sig utför en backe fylld utav bölder av snö, troligtvis för att se vem som lyckas bäst med att förstöra sina knän? Vissa såkallade sporter kan jag då bara inte se någon som helst mening med, men jag antar att det bara är att acceptera och låta dem hållas. Kanske har just Du någon intressant åsikt om detta fenomen som verkar ta upp tv-tid en sådär 24 timmar om dygnet? Vem vet, kanske har jag någon OS-älskande läsare? Vad är det egentligen som bör ses, vilken är den sjukaste grenen och finns det kanske något man har råd att missa?

Nej, nu blir jag nog tvungen att lämna de tävlande åt sitt öde och istället röra mig mot köket för att laga mat åt familjen som väntas droppa in om 30-60 minuter. Makaroner står på menyn, ett säkert kort som inte skapar utrymme för misslyckande. Kan tyckas riskabelt att skriva så, men det finns helt klart betydligt svårare saker än att koka makaroner.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0